Så mot alla odds fick alltså Cyklopen sitt permanenta bygglov. Det betyder att det kulturhus vi tillsammans har byggt kommer att förbli. Men det betyder också att det – ÄNTLIGEN – är dags att bygga igen.
Bygglovet omfattar inte bara det befintliga frihetligt socialistiska rymdskepp som i dag står på tomten vid Magelungsvägen, vi har också fått grönt ljus att uppföra flera andra sidobyggnader som dramatiskt kommer att utöka husets funktionalitet och öppna platsen för ett bredare spektrum av aktivitet.
Vi kommer att bygga en ny förrådsbyggnad med ordentlig sopstuga (som sagt, äntligen) och växthus på övervåningen. Men också lekplats, utegym, basketplan, scen och sittplatser.
Som mycket annat i det brukarstyrda Cyklopen har ritningarna tagits fram genom kollektiva processer. En genomgående tanke har varit att tomten ska kunna disponeras fritt av besökare eller förbipasserande även när huset inte är öppet. Vi har strävat efter en balans som kan tilltala människor i olika åldrar och med olika intressen och aktivt fokuserat på vad vi upplever saknas i eller kan tillföra ett värde till området.
Vi kommer också (återigen, äntligen) att ta ett helhetsgrepp kring den fysiska miljön omkring kulturhuset. I dag är det en grusplan utan estetiska eller sociala värden. I framtiden kommer den att vara en blandning av hårdgjorda ytor, kullersten och planteringar som ska uppmuntra till spontanbesök och signalera att huset är till för medborgarna – oavsett om de vill ta del av kulturutbudet eller bara stanna till vid lekplatsen.
Vi kommer inte att ha råd att bygga allting på en gång. Men för oss som arbetar med huset innebär detta – efter ett antal av år av stundtals ganska tungrodd förvaltning och tuffa ekonomiska villkor – att vi får återvända till vad som på många sätt är Cyklopens rötter. Det kollektiva, fysiska arbetet med att gemensamt bygga det vi anser saknas i det här samhället.
Vi längtar efter att göra det. Och vi längtar framför allt efter att göra det med er!
Omkring 1 000 personer deltog i byggandet av Cyklopen. Vi hoppas att de – och många som inte hade möjlighet att vara med förra gången – nu vill återvända för att hjälpa oss skriva nästa kapitel i sagan om ett hus som inte liknar något annat ❤️