Om allt annat

Det är inte vi som låter

MegafonOm ni hör ett dånande dunk över Högdalenområdet ikväll 10/6, vill vi bara säga att det inte är vi. Vi har haft punkfestival men den slutade låta kl 23.00

Ljudet kommer från en klubb i industriområdet.

Så, ljudklagomål undanbedes, vi är oskyldiga och arbetar alltid i huset med proffessionella ljudtekniker som månar om en trevlig och hälsosam ljudnivå.

God natt

Bli stödmedlem!

stödmedlem cyklopen

Cyklopen har till skillnad från andra kulturinstitutioner som Sven-Harrys och Bonniers konsthall inga ägare vilka kan tillskjuta hundratals miljoner. Vi har målsättningen att huset ska uppmuntra alla att skapa snarare än konsumera kultur och vill dessutom inte göra oss beroende av löpande kulturbidrag vilka dikterar hur huset skall användas. För att kulturhuset Cyklopen ska bli allt det vi drömmer om att ett frihetligt kulturhus ska vara så krävs en stabilare ekonomisk bas. Vi vill därför uppmana dig att som stödmedlem bidra till att skapa den basen.

Genom att bli stödmedlem så betalar du ett valfritt belopp (minst 50 kronor) per månad. Betalningarna sker via Stripe och vi lagrar aldrig några kortuppgifter hos oss.

Cyklopen 2003 – 2013

 


Nu finns boken Cyklopen 2003 – 2013 på Bokhandeln INFo på Kafé 44 om ni befinner er på Södermalm och vill ha boken om vilka vi är, vad vi har gjort och vad vi vill. Om ni däremot befinner er på annan ort kan ni beställa boken i nästan valfri bokaffär på nätet, t.ex Bokus:http://www.bokus.com/bok/9789163736421/cyklopen-2003-2013/

Boken kommer alltid att säljas till bäst pris på Cyklopen, så kom dit och köp den direkt av oss.

Behöver ni läsa en recension av boken innan ni slår till så rekommenderas den här av Kristian Borg på Fria Tidningen.
http://www.fria.nu/artikel/112092

———————-

2003 ockuperades Sveriges televisions gamla lokaler på Östermalm.
2013 invigdes ett frihetligt socialistiskt kulturhus i Högdalen. 

Detta är historien om vad som hände däremellan. Om direkta aktioner och kompromisslös rivningspolitik. Om ändlösa möten med tjänstemän och irrfärder i byråkratiska korridorer. Om mordbrand och solidaritet. 

Detta är en berättelse om att bygga sina drömmar på en grund av kamp, svett och snedslagna spikar. Detta är historien om Cyklopen.

———————-

 

Fler bilder ur boken finns här : http://www.flickr.com/photos/104529726@N05

 

Redaktör: Ivar Andersen
Illustratör: Tanja Marx
Grafisk form: Ivar Martinsson

Språk Svenska
Utgiven 2013-09
ISBN 9789163736421
Längd 134 sidor
Vikt 474 gram

Var med i berättelsen om Cyklopen

För snart exakt 10 år sedan startade gruppen Kulturkampanjen sin kamp för ett fritt kulturhus i Stockholm. Vi håller för närvarande på att jobba på en jubileumsbok om alla turer kring detta och skulle behöva din hjälp. En del av boken kommer att innehålla personliga berättelser från de olika ockupationerna, byggena, festerna, demonstrationerna, mötena osv vi har varit på det senaste decenniet. Har du någon berättelse du vill bidra med? Du behöver inte ens vara med i gruppen kring Cyklopen, du kanske bara har varit med och byggt någon gång. Eller så kanske du var med om något roligt på just den där Cyklopen-festen förut? Skriv en krönika, rapportera om en händelse, ge dig på en tolkning av en händelse. Vi kan inte lova att allt får plats i boken men vi är tacksamma för allt vi får, och det som inte hamnar i boken hamnar bland de övriga berättelserna om Cyklopen här  http://cyklopen.se/detta-ar-cyklopen/berattelser-om-cyklopen

EXTRA! Vi behöver också bilder, allt från foton till flyers, affischer och allt annat Cyklopen / Kulturkampanjen-relaterat.

Boken  är klar och den blev fin som tusan, tack för alla bidrag!

Dokumentation är alltid bra, så sitter du på något material du tror vi inte har, skicka gärna det till oss, vi tar emot allt, bild, text, film eller vad du nu kan tänkas ha samlat på dig.

Skicka till bokencyklopen@gmail.com

I ett öppet förhållande med huset Cyklopen…

…eller från förälskelse till ren kärlek.

Cyklopen drabbade mig som en total förälskelse från allra första början. Alla ingredienserna fanns med, de trevande nyfikna blickarna från min sida när jag dök upp våren 2012. Hade följt processen för Cyklopen 1 på avstånd via media med mera. Men detta blev något konkret! Byggplanen som var uppsmackad på utsidan av en container med utförliga beskrivningar av byggprojektet och bilddokumentation från invigningen med det första spadtaget, en ren eufori! Det välkomnande, inkluderande i arbetsprocessen från de människor jag mötte. Mina otaliga timmars grusskyfflande första gången, som mer kunde liknas vid ett ”själsligt reningsbad”. Fixarhelgerna som övergick till sporadiska arbetsdagar under sommaren till intensivt byggande under två semesterveckor i juli. De fina människor jag mött med samma brinnande längtan att se Cyklopen resa sig ur askan igen. Känslan av att vara del av något mycket större än din egen person har varit centralt. Det kollektiva före det privata! Möjligheten att tillskansa sig nya färdigheter och väcka liv i förmågor som legat i dvala. Och mötena med andra individer, andra åldrar, andra erfarenheter men med ett gemensamt mål. Och allt har skett rent ideellt. Barnet har kunnat närvara; planterat, putsat med stålborste, målat rostfärg, byggt en trägubbe och lekt vid sidan om. Även hon ser sig som en del av Cyklopen. De två veckorna vi tillbringade på tomten förse gick visserligen av ett ultimatum från hennes sida, att varje eftermiddag skulle avslutas (oavsett väder) med att cykla och bada. Eftersom vädret var ”något instabilt” sommaren 2012, hoppade vi i vattnet otaliga gånger i regn!

Min förälskelse för Cyklopen har övergått till ren kärlek. Detta innebär en nästan smärtsam väntan och längtan på att få bygga klart detta viktiga, unika, frihetliga hus, som (förhoppningsvis)ska stå klart i augusti 2013 lagom till 10-års jubileet av kulturkampanjen.

<3 till er alla

Johanna & Miriam

Detta är en ny historia som har lagts till på sidan Berättelser om Cyklopen. Om du har en historia om Cyklopen du vill dela med dig av kan du maila den till oss: info@kulturkampanjen.se

Nya toalettskyltar på Cyklopen

Det kan tyckas som en petitess, särskilt som vårt ståtliga hus faktiskt ännu inte är färdigbyggt, men när en strävar efter perfektion är inga detaljer för små för att ignoreras.
Inspirerade av en aktuell och helt rubbad har vi nyligen fattat beslut om hur de framtida skyltarna på våra framtida toalettdörrar ska se ut.

 

Tack till Frida Nilsson och Björn Danielsson på Fria Tidningar för idé och utförande.

Om stipendiet – En framåtblickande återblick

Skepp och hoj! Som ni antagligen har hört så är Cyklopens finansiering slutligen i hamn efter 10 stormiga år. Detta gläder oss oerhört och vi tar er därmed på en kort seglats bakåt i tiden som vi avslutar med en väldigt tidig nyårsskål.

Under snart tio år har föreningen kulturkampanjen arbetat för att skapa ett frihetligt kulturcenter i Stockholm. Allt hade sin början i försöken att befria tomma hus från statens vanvård. Hus som stått övergivna i decennier öppnades upp för att skapa sociala och kulturella forum. Dessa tidiga aktionsbetonade projekt var fulla av energi och skaparglädje. Många fick genom dessa projekt nya drömmar, kunskaper och vänner. På samma gång var dessa projekt i materiell mening föga framgångsrika. Ordningsmakten slängde ut oss, domstolarna dömde oss och staden rev husen. Eftersom denna upprepning var tröttsam byttes strategi.

(mer…)

Ny sida på facebook

Vi har nu 5000 vänner på facebook (wow!), vilket också är maxgränsen. Vi har därför skapat en ny gilla-sida, vilken inte har sådana begränsningar. Detta så att alla som vill ska kunna ta del av vad vi gör även på detta sätt (tips om andra bra prylar, mindre saker etc brukar bara komma upp där och inte här på hemsidan). Tanken är alltså att snart sluta kommunicera med den gamla facebook-sidan, och bara använda den här. Och för tydlighetens skull, tryck på gilla för att få informationen.

(mer…)

Tips: Årets Utfykt

Kulturföreningen Kråkan har de senaste åren hjälpt Cyklopen på olika sätt. Bl a genom att hålla efterfester till festivalen Dåren, bygga på huset och visa hur festen i sig kan vara politisk. Hur dansandet och musiken inte bara fungerar som eskapism utan kan få oss att känna gemenskap, hopp och en tro på att saker och ting inte måste vara det som detta utger sig för. Att den verklighet som så ofta utger sig för att vara den enda möjliga är töjbar och rymmer andra möjligheter, att det under trötta och solida identiteter ryms andra. Att det går att ordna fester i den här stan som inte behöver kosta skjortan och andas nervöst kvävandes innerstadsmedelklassighet.

(mer…)